måndag 10 mars 2014

A broken cross: Reformationens baksidan


The Son dies.
The son is resurrected.
But when the Son ascends to heaven.
What remains on Earth?
– Intron av tv-serien ”Borgia"
S02E05 ”Ascension”


Igår läste jag en tidningsartikel på DN.se som skrivs av Ulf Ekman, pastor(eller pastor emeritus som han kallar sig i slutet av artikeln) och grundare av Livets Ord. I artikeln skriver han att han har lämnat Livets ord och blivit en katolik. Det är en chockande beslut, med tanke på den församlingen som han hade grundat och teologin bakom den. Hans beslut har väckt enorma kontroverser, bl a hos Livets Ords medlemmar, det var många som inte förstår varför deras ”älskade” ledare omfamnade en kyrka som är emot abort och homoäktenskap, en kyrka som ofta förknippas med inkvisition, häxjakt och förföljelser av vetenskapsmän. Hur kommer det sig? Att en protestantisk pastor, grundare till Sveriges kanske mest karismatiska församling, har nu konverterat till katolicism? I artikeln ”Därför lämnar jag Livets Ord och blir katolik” ger Ekman sitt svar:

”Kristna har alltid värnat om sanningar som för oss är omistliga. Både reformation och väckelse har uppstått ur behovet av att bevara det vi kristna menar vara centralt, och av behovet av förnyelse av det andliga livet. Baksidan av detta är de strider som ofta uppstått, som tyvärr många gånger har medfört djupa splittringar. Det är denna splittring vi kristna idag lever i och är delaktiga i, som mer än något annat allt mer har stört och berört mig.”  

Splittringen av kristenheten. Det är Ekmans svar, och här har han nämnt en händelse, som ledde till splittringen: reformation. Som alla vet, reformationen resulterade den stora schismen i den västra kyrkan. Det hade brutit den katolska kyrkans dominans i Europa, och efter det spred reformationens anda över hela världen och de protestantiska samfunden började dyka upp. I början fanns tre huvudgrenar inom protestantismen, de är lutheranism, anglikanism och kalvinism. Bland de tre protestantiska samfunden är kalvinismen den radikalaste, så utifrån den utvecklades fram små trossamfund som baptism och pingströrelser (Pentekostalism). Och Livets ords teologi var stor influerad av pingströrelsen. Så om reformationen aldrig hade hänt kommer Livets ord inte finnas.

Så vad har reformationen givit oss? Ja, reformationen befriade oss från kyrkans bojor och bröt sönder dess makt över gemene man. Bibeln översattes till språk som vi kan förstå, så vi kan läsa Guds ord på egen hand. Vi behöver inte gå till präster för att be till Gud, för vi kan gör det själva. Religionsfreden i Augsburg banade vägen för religionsfrihet som kom efter. Det är utan tvivel den positiva sidan av reformationen, men allting har en baksida. Som jag sade innan, reformationen resulterade schism, och det hade försvagat kristenheten på något vis. Ett annat problem är reformationen gjorde det möjlig att folket kunde läsa bibeln själv, och där började olika tolkningar kring den heliga skriften dök upp, eftersom olika reformatorer och teologer har olika uppfattningar kring bibel. Vissa av dem blev anklagade för irrläror, det ledde till konflikter mellan olika teologerna, reformatorer och deras samfund. Detta förvandlades till religiösa förföljelser. Inkvisitionen, som den katolska kyrkan används till för att bedöma och avrätta kättare, finns nu också i de protestantiska kyrkorna. Det mest berömda fall var Miguel Serveto, en spansk vetenskapsman och teolog, som var den första europé som beskrev om lungkretsloppet, han blev bränd på bål av reformatorn Jean Calvin p.g.a. kätteri.


Jag var döpt i en protestantisk kyrka, men till skillnad från andra protestanter i min omgivning är jag alltid fascinerade av katolicismen. Och ibland försöker jag praktisera som en katolik. Jag lägger mig framstupa på golvet (prostration) och ber bönerna i latin. Men jag är fortfarande en protestant, för att det är svårt för mig att ta emot läran om Jungfru Marie himmelsfärd och läran om skärselden, och en del legender om helgonen. Jag måste medge att legenderna är intressanta och häftiga, men ändå, de saknar belägg i bibeln. När jag jämförde den protestantiska (eller snarare den evangeliska) gudtjänstformen med den katolska märkte jag att många betydelsefulla gudtjänstmomenten har tagits bort. Ett exempel är credo. En del frikyrkor har tagit bort credo från deras söndagsgudstjänst. Varför gör de det? Jag håller med om att gudtjänster ska vara simpel och inbjudande, men varför ska credo tas bort i en söndagsgudstjänst? I credon läser vi trosbekännelsen, som representerar den universella kyrkans gemensamma tro, den tro som alla kyrkor skall hålla fast vid. På Skriften står det: ”Tron är grunden för det vi hoppas på”(Heb 11:1) och ”utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns…”(Heb 11:6). Tron är viktig för oss kristnar, och därför skall credo finnas på gudtjänstagenda i varje kristet samfund, för det påminner oss vad vi egentligen tro på. We believe, therefore are we christians.


Reformationen var som ett ljus i mörkret, gav oss upplysning och visdom. Men den är också ett tveeggat svärd som både befriade oss och kopplade loss de onda tankarna i människornas inre. Martin Luther kunde aldrig tänka sig att reformationen kommer att leda till krig och religiösa förföljelser. Till slut kunde inte de gudomliga besegra människans girighet och maktbegär. Kristenheten fragmenterade och vi blev förvandlade till Kain och Abel. När de extrema protestanterna stormade in i kyrkorna och slog sönder alla ”falska idoler”, när korset föll från kyrktornets topp, när Guds namn missbrukas, när Skriften används till att kränka andra, kyrkan, vår Herres Jesu Kristi kropp, hade förlorat sin glans, för alltid. Ja! Reformationen var som ett ljus i mörkret, gav oss upplysning och visdom, men den lämnade också en splittrad kyrka, A Broken Cross.

Lukas Ma



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar